Alpaqualitysidan är uppe!

Vårt eget märke på produkter från våra djur är Alpaquality. Rätt snitsigt namn som min smarta man har kommit på. Och nu har vi äntligen en egen hemsida! Och såklart finns vi på facebook också.
Tanken med hemsidan är att den ska få en webshop där man kan beställa stickade produkter från vår gård. I sommar planerar vi också att eventuellt utöka verksamheten med en gårdsbutik. Vi märkte att efterfrågan fanns i somras när det stannade bilar vid hagen mest hela tiden. Ofta undrade besökarna var de kunde köpa våra produkter och det vore väl ett perfekt utflyktsmål med gårdsbutik med ullprodukter, alpackasafari och kanske en skvätt kaffe.

Det sägs ju att man ska sikta högt och om jag får lyfta blicken tills jag trillar baklänges så är det The Toft Alpaca Shop jag ser i vår gårds framtid. Kanske inte i lika stor skala som de men det jag beundrar är hur de har knutit ihop gården, djuren, ullen och produkterna på ett självklart sätt. Dessutom känns allting så modernt och rätt i tiden. Snygga kläder, smarta stick/virk-kits, workshops för att lära sig olika tekniker och dessutom "open farm" där man även kan få gå en promenad med ett djur och få prova på lantlivet.

Jag har nyligen tagit tag i djurens närkontakt-träning och min man sa att det märks. Det är som att de vill ha mer sa han när han hade varit i hagen strax efter mig. Jag och svärmor har klippt allas klor och jag har satt på grimma på alla utom Choko. Han verkar inte ha blivit så grimtränad som liten och vi har försummat det alldeles för mycket så det går lite trögt där. Senast så spottade han på grimman. Men han är lika trevlig och nyfiken för det. Han är den som mest verkar uppskatta när jag gnuggar honom bakom öronen och gungar honom lite från sida till sida. Tänk vilken liten plutt han var när han kom hit.

Nu väntar vi med spänning på leverans från Telespinn AS dit vi skickade ull för några månader sedan. Jag har haft tät mailkontakt med dem och de verkar kunna sitt jobb. Det kommer att bli tre kvaliteter på garnet; en babyalpaca som är en blandning av våra två föls första ull, en beige/vit från diverse djur och en mörkbrun/svart från våra djur med grövre ull. Jag längtar efter paketet och vi har blivit lovade att det kommer nu i veckan eller början på nästa.
Bilder på leveransen kommer så fort jag sett resultatet!

Singla en boll!

Jag är en handarbetsnörd av rang och blir så lycklig när jag stöter på nya tekniker. I går satt jag och tittade på en föreläsning om småbarnsmatematik (jag läser till förskollärare) och plötsligt visar min lärare en bild på en otroligt vacker boll som ser virkad ut. Hon pratar lite om den och berättar att den innehåller lindade tygtrasor och ullgarn och är en mycket gammal sorts leksak.
Jag blir superintresserad och släpper föreläsningen för att googla. "Virkade bollar" ger vansinnigt många resultat men inga bollar som liknar dem min lärare visade. Efter enträget sökande så hittar jag en bild på en boll som liknar det jag söker. Jag hamnar här och blir överlycklig! Fina bilder och en jättebra beskrivning på nämnda boll.
Skälet att jag inte hittade den först är att den är broderad med langettstygn och inte virkad. Den verkar hyfsat enkel att göra (gissar att det krävs träning för att den ska bli lika snygg som bilden) och man får dessutom användning av alla små garnstumpar som blir över när man stickar!  Jag återanvänder gärna garn och har sparat en hel påse med gamla stumpar eftersom det är så himla trist att behöva slänga det fina, fina alpackagarnet. Stumpar är också garn!



Bollar som kanske ska bli bollar?

Finbesök!

I söndags fick vi besök av en grupp från Svenska Blå Stjärnan. Föreningen är mycket intresserade av djur och Sörmlandsgruppen är tydligen särskilt inne på kossor. Men även får och häst är djur de vill lära sig mer om. De gör ofta studiebesök på gårdar och i våras tog de kontakt med mig för att boka in ett besök och öka på sina camelidkunskaper.
Vädret var kanonfint med kall luft och strålande solsken och jag började med att hälsa alla välkomna på gårdsplanen. Det blev snabbt en frågestorm och vi fortsatte då direkt till hagen. Jag fick en oändlig ström av frågor och tappade tråden både en och två gånger men eftersom gruppen var så oerhört intresserad så gick det fint ändå. Jag kände att guidetakterna från mina år på Julita Gård satt kvar.

Djuren skötte sig bra också. Kom och hälsade och var allmänt nyfikna. Galax fick bli visningsobjekt och bli lite klappad på. Jag minns att det i början av vår tid som alpackaägare kändes konstigt att djuren inte ville gosa och bli klappade och att det var väldigt svårt att låta bli. Jag upplevde det som att de var rädda för mig men nu vet jag att så inte är fallet. De har bara stor integritet och gillar inte kroppskontakt på samma sätt som vi. På det viset är alpackor helt annorlunda än andra husdjur som ex hästar eller katter. Jag kan ibland känna att de uppskattar att jag gnuggar lite bakom öronen eller gungar dem lite i sidled när jag hanterar dem men annars är de bekvämast när de står på armlängds avstånd.

Avslutningen på besöket blev en överraskning. Jag fick ett medlemskapi Blå Stjärnan! Och nästa år är jag inbjuden för att hålla en kurs i tovning på deras julfest/årsmöte. Bäst att börja öva på det då!