Fina Figaro

Jag har ett tag tänkt på att presentera våra djur lite närmre med varsitt blogginlägg. Hoppsan finns det redan ett inlägg om och även om Galax. Jag har skrivit litegrann om Bessie och Lucia och nu tänkte jag gå vidare i raden av djur.

 

Det här är valacken Figaro.

Figaro kom till oss för ungefär ett år sen tillsammans med Bessie och Galax. Vi köpte dom från Ulf och Bitte Åberg på Langstorps Alpackor. Han köptes för att vi ville utöka vår flock först och främst men också som en jämnårig kompis till Choko som inte verkade få så mycket stimulans av att hänga med storebror Songo som är lite bekväm av sig. I köpet ingick hans babyull som klippts av på våren samma år som köpet. Figaro är alltså född sommaren 2010.
Han är en riktigt fin och söt alpacka som tagit Galax under sitt beskydd efter hans avvänjning som någon sorts storebror. Han gillar att busa och träningsfajtas gärna med Galax som en del av hans uppfostran.

I våras kastrerades Choko och Figaro. Malin från Flens distriksveterinärer hade aldrig gjort en kastering på en alpacka men assisterat vid en och även läst på en hel del. Vi fick intrycket av att hon var erfaren och lugn.
Vi tog Figaro först eftersom han verkade lite stressad och obekväm. Efter att sprutan med narkos hade getts så stod Figaro fortfarande upp. Vi försökte lägga honom men han spjärnade emot och vägrade somna. Både veterinären och vi hade läst på och visste att narkos är svårt på alpackor. Det är väldigt olika hur mycket man behöver ge för att de ska somna och självklart vill man inte ge en för stor, farlig dos. Efter en stund kunde vi lägga ner honom och han fick lokalbedövning vid operationsstället. Malin satte igång med operationen och allt gick fint. Hon sa att det var ungefär som att kastrera en schäfer. Den första sädesledaren klampade hon och knöt ihop för att det inte skulle blöda (det sitter ett pyttelitet blodkärl runt som annars kan blöda litegrann). Den andra sädesledaren gick av eftersom de är så tunna att det är svårt att se dem bland annan vävnad. I boken som vetrinärer använder (The Alpaca Compass) står att man inte behöver knyta sädesledarna. Antagligen är det för att blodkärlet där är så tunt att blodet levrar sig ganska fort. Det blödde inget just då men Figaro var på väg att vakna nu. Theodor och jag kämpade för att hålla honom när Malin hämtade en spruta till med narkos. Han fick en liten dos till och blev genast lugn igen. Han kände ju inget eftersom han var bedövad som tur var. Nu sydde hon snabbt ihop honom och lämnade ett litet dräneringshål i såret om det skulle komma mer blod. När vi släppte honom (man ger inte alpackor uppvakningsdrog) så ställde han sig upp och såg lite förvirrad ut. Vi tog in hö och vatten i fållan och han fick stå kvar. Det kom blod ur såret men inte några mängder.
Chokos kastrering gick väldigt bra. Han däckade direkt av narkosen och operationen gick fort och fint. Jag satt vid hans huvud och såg att han var på väg att vakna precis när Malin satte det sista stygnet. Han studsade upp som en gummiboll och var som vanligt.
Figaro däremot var inte alls som han brukar. Han ville lägga sig ner igen och ville varken äta eller dricka. Vi försökte resa honom men han var bara slapp. Malin stannade ett bra tag hos oss för att kolla hur han mådde. När hon åkte så bad hon oss att hålla henne uppdaterad på hur det gick med honom då han alltså hade ett öppet blodkärl i operationssåret och dessutom fått mer narkos än sin kompis.
Det började regna och Theodor försökte få in killarna i vindskyddet. Figaro var uppe och gick nu men verkade trött och förvirrad. Han gick bara ut i regnet hela tiden och ville inte äta eller dricka. Han fick en handduk på sig för att hålla sig varm i vätan. Vetrinärer och andra uppfödare kontaktades och rådfrågades och Malin ringde sin kollega Nils-Einar i Skåne som tar hand om Madeleine Kihlbergs alpackor bland annat. Han är mycket erfaren och klok och enligt honom så behövde vi kolla hur Figaros slemhinnor såg ut. De ska vara fint rosa för att visa att blodet är syresatt ordentligt. Figaros tandkött var mörkt. Det ska det inte vara!! Theodor gick till storasyster My och tittade på hennes tandkött. Det visade sig att det också är mörkt och att det tydligen är så på alpackor som har ljus ull och mörka ögon (de kan även vara "vita" eller rättare sagt rosa runt ögonen). Det enklaste är att titta på slemhinnorna i ögat men det var riktigt mörkt nu och svårt att se med ficklampa.
Alltså gick det inte att se hur han mådde ordentligt. Theodor var ute hela kvällen hos djuren för att hålla ett öga på hur det hela fortskred. Figaro ville inte resa sig och inte ens ha godis. Paniken började sprida sig men Theodor gav till sist Figaro vatten ur sin egen hand och hällde in i munnen på honom. Han sa sen att det var som att han vaknade när han fick vattnet i munnen. Han studsade upp på benen och traskade bort till höbalen och började äta.


Här leker Figaro herre på täppan i våras.

Vi kollade killarna ett bra tag in på natten och på morgonen var Figaro i stort sett som vanligt. Antagligen fick han en rejäl baksmälla av narkosen som ledde till att han hade svårt att komma igång efter uppvaknandet. Han var såpass stressad innan den första sprutan att den inte tog ordentligt. När han sen inte fick i sig någon näring eller vatten under dagen och kvällen blev han ännu tröttare och det blev en ond cirkel. Tur att Theodor är så påhittig, envis och tar så väl hand om våra djur.
Malin hölls underrättad under tillfrisknandet och Figaro blödde inget mer.
För oss blev det här ett lärtillfälle som vi kanske egentligen kunde varit utan. Vi är nya på alpackaområdet men lär oss något varje gång vi umgås med dem. Våra djur är friska men så klart måste man vara beredd att rycka ut när det blir problem.
Nästa gång det blir kastrering står Galax på tur. Då är det antagligen Kicki eller Karolina från Vetrinärstation Katrineholm som utför det. Malin ska rådfrågas innan och vi hoppas verkligen att vi slipper en sån här pärs igen!