Sommarstickning

Sitter ute och stickar medan barnen leker. Kom på att det är så många projekt jag inte lagt upp bilder på än. Mina art yarn-grejer börjar bli färdiga och jag har gjort mössor, handledsvärmare och ett snyggt pannband i en ny teknik med vårt fina alpackagarn.
Känns dock som om sommaren äter min blogg. Tur att man kan uppdatera den här ute mitt i solen.
Just nu börjar ännu en ringsjal ta form på de största stickor jag äger, nr 10. Bara räta maskor fram och tillbaka som sen sys ihop längs kortsidan. Hepp! Choko står för garnet.

Bonntur och spinnkurs.

Titeln låter som en Stefan&Krister-fars men det är just dessa ord jag har upplevt innebörden av senaste veckan.

Min "ulltant" Carin som tidigare hjälpt oss att spinna vår alpackaull till superfint garn för hand ringde till mig och berättade att hon sett en gammal men oanvänd spinnrock bland sakerna som skulle säljas på en kommande loppis. Hon tyckte att jag skulle åka dit men jag hade tyvärr inte tid så vi försökte komma fram till ett bra sätt för mig att lägga bud och maxpris osv. Det var lite krångel och hon lovade att hon skulle kolla med en annan spinnerska om rocken ens var något att ha.
Dagen därpå ringde hon tillbaka och sa att jag nog skulle glömma loppisrocken, det var fler intresserade och det var en väldigt enkel variant. Däremot hade den andra spinnardamen en gammal Ashfordrock som stått på en vind men som är fullt fungerande och fin som jag kunde få. FÅ!!! Hon gillade tydligen tanken på att det finns en yngre generation som intresserar sig för hantverk så hon ville väl uppmuntra mig genom att ge mig rocken gratis.

Vi hade en avtalad tid för spinnkurs hemma hos mig så hon tog helt enkelt med rocken hit och den är kanonfin!

Här är då den gamla Ashford:en. Inga fel förutom att navet har släppt lite och skulle behöva limmas eller nåt. Den har ännu inget namn.

Jag fick öva med ett färdigt bomullsgarn först bara för att få in känsla för att mata in garnet och trampa samtidigt. Tyckte att det kändes superlätt så vi gick över till riktig ull. Hej vad jag bedrog mig. Det visade sig vara stört omöjligt att veta vilken hand som gjorde vad och när jag sen skulle trampa också samtidigt så blev det kaos.
Jag fick prova lite på den spinnrock som vårt garn är spunnet på. Det gick lite lättare och jag fick ihop en liten garnboll. Carin, som vår underbara ullexpert heter, sa att i början blir det "sytråd och lovikka" innan man lärt sig hur man ska hålla och hur fort man ska mata.
Jag har helt nyvunnen respekt för hennes hantverk. Det är inte alls lätt!

Mitt allra första försök till garn! Låt inte den tunna tråden bedra er, Carin drog runt hjulet så jag kunde koncentrera mig på att mata in ull istället för att trampa.

Jag provade igår igen och jag vet nu vad jag gör för fel. Jag håller stenhårt i ullen och löst med den hand som ska mata in i själva hålet. Resultatet blir att hela tråden blir jättetvinnad och till slut blir det bara en enda stor rul (väldigt, väldigt sörmländskt uttryck) av hela den fint kardade ullen. Jag har dessutom svårt att få igång hjulet. Då måste jag ju släppa tråden och det är då det blir fel.

Suck. Måste byta hjärnhalvor tror jag. Eller händer. Helena, som också var med på kursen gör tvärtom med sina händer, trots att hon också är högerhänt. Hon håller med höger och matar med vänster. Kanske ska prova det då men då blir det väl fel åt andra hållet...

Betäckning.

I tisdags kom Leif från Kusipacha Alpacka med två fina hingstar till oss. Den ena heter Fire Chief och den andra Centaurus. Båda är från Australien och riktigt tjusiga. Bilderna har jag lånat från kusipaco.com

Ambersun Centaurus

Ambersun Fire Chief

Vid besöket var hingstarna nyklippta så på bilderna nedan ser de inte riktigt lika ståtliga ut men de är ändå väldigt fina tycker jag. Under betäckningen så "sjunger" hingsten för stoet. Jag hade aldrig hört ljudet förut då detta var första gången jag såg en alpackabetäckning. Jag har svårt att förklara det för det låter inte som något annat ljud jag hört men det är frustanden, ett nästan gnäggande läte och lite åt det morrande hållet. Utan uppehåll. I tjugo minuter. Mycket, mycket intressant upplevelse.


Lucia och Bessie fick träffa Fire Chief.

My och Centaurus som jag hoppas resulterar i ett guldfärgat föl.

Det tråkiga med denna dag var att vi fick veta att Bessie inte är dräktig. Om hon hade varit det så hade hon spottat Fire Chief i plytet, hur tjusig stamtavla han än har. Men så var alltså inte fallet. Vi hoppas istället på tre småttingar i hagen nästa år.

Under besöket så pratade vi såklart en massa om djur och ull med Leif som är en otroligt driftig man som vill att så många som möjligt ska få se och bli medvetna om vilket underbart djur alpackan är och hur intressant och användbar deras ull är. Jag fick en present i form av ett sittunderlag som är tovat av alpackaull med en väldigt fin applikation på som är ritad av en kanadensisk indian. Leif berättade också om en fantastisk hemsida där de säljer alpackagarn, beskrivningar och böcker. Jag blev otroligt inspirerad och satte genast igång med ett nytt projekt. Mössa i tjockt garn med lite häng.

Så nu är det bara att vänta. Om ungefär två veckor så kommer hingstarna tillbaka och de får då träffa stona igen. Spottar stona så är de dräktiga. Annars gör vi ett nytt försök. Alla tummar hålls!



Klippning!

Torsdagen den tredje maj så kom då klipparna hit. Eller de kom mitt i natten med sin husvagn. De hade halkat efter i schemat och höll på med klippning på annat håll till sena timmen.
Klockan sju på morgonen var min man ute och fixade i hagen. Strax därefter anlände tre alpackadamer med ägare som också skulle klippas. Från Nyköpingstrakten kom dessutom tre hingstar/valackar.
Jag var lite orolig för hur våra föl skulle reagera på klippningen men allt gick mycket smidigt tack vare erfarna klippare.

Choco före klippningen.

Choco efter klippningen.

Nu har vi en hel massa ull som står och väntar på att få spinnas. Dels har vi hjälp av en bekant som spinner åt oss på spinnrock och så har vi fått nys om en minispinneri i Västergötland som heter Ull i Väst som vi ska skicka ull till. Väntetiden är förstås lång men det verkar lovande så vi vill prova.

Stickandet går också framåt förstås och just nu är jag mitt uppe i en babymössa av Figaros babyull. Alpacka är verkligen perfekt till de minsta eftersom det varken kliar eller sticks och håller varmt utan att de svettas.

Mössan är strax klar så snart kommer en bild på den också.

Tips på bra butik.

Har inte kommit så värst långt...

Jag startade ett längre stickprojekt när jag var nyopererad. Det ska bli en halvrund sjal med fin virkad kant när den är färdig. Jag hade ju en hel massa Fabelgarn i smånystan som jag varvar och försöker få ihop till en snygg färgkombination men jag ville ha den mer lila än brun så därför beställde jag mer av det garnet från www.garnstudio.com. När man beställer från deras hemsida så skickas ordern till någon av butikerna som de samarbetar med. Tidigare har jag fått garn från Yll och Tyll i Uppsala men denna gång blev det istället Deisy Design i Göteborg. Jag blev riktigt imponerad av deras fantastiska service (snabb leverans och trevligt brev med en massa intressanta tips och info) och deras otroliga utbud. De har hela (HELA!) Drops-sortimentet inklusive tillbehör, stickor och kataloger. Dessutom har de en hel radda av andra roliga garner och mönster och de fixar stickcaféer ibland. På hemsidan kan man gå in på deras roliga och peppande blogg där de dels visar butiken men också berättar nyheter och visar upp alster. Det finns gratis mönster och väldigt mycket bra tips också.
En mycket intressant del i deras sortiment är deras egna mönster. Jag fastnade såklart för tröjorna med runor och hällristningsmotiv men de har även den svenska varianten på lusekoftan med dalahästar :)

Jag såg en tröja i ett av deras blogginlägg (den som är längst ner till höger) med "tappade maskor" som gör att plagget blir väldigt luftigt och hänger snyggt och kollade upp mönstret. När jag såg att man var tvungen att byta färg typ var tredje varv så blev jag lite trött och lat. Mönsterstickning kan vara kul men att bara byta färg hela tiden för att få ränder är trist och dessutom finns det härliga garner som randar sig själva (t. ex. mitt älskade Fabel!). Antagligen kommer det att vara ungefär 300 trådar att fästa när tröjan är färdigstickad och känner jag mig själv rätt så bli inte det av... Men eftersom nu servicen var så god på detta stället så mailade jag dem och frågade om de hade någon lösning på mitt problem. Kan man göra en liknande tröja i ett självrandande garn och vad passar då?
Jag fick svar alldeles nyss. Och vilket svar! Linda i butiken hade inte mindre än fyra alternativ som svar på min fråga! Hon förstod verkligen min ängest över trådfästandet :) Så nu kommer jag antagligen att beställa det underbara garnet Noro Sekku i en somrig färgställning och också Cotton Viscose från Drops i en passande basfärg. Sen stickar jag tröjan med en tråd av varje garnkvalitet och får på så vis en randig tröja med tungt fall i riktiga godisfärger precis som på deras bild!
Tack snälla Deisy Design för ert fantastiska kundbemötande!

Nu när jag sitter och funderar så kommer idén med ett stickcafé i Katrineholm. Varför finns inte det redan? Vi är många som handarbetar, det vet jag för det finns i alla fall tre syjuntor som jag vet om som träffas hyfsat regelbundet hemma hos varandra. Hojta ni som är intresserade! Vi kan ju få med ännu fler om vi anordnar detta på ett café för allmänheten :)

Handikappad handarbetar.

Förra tisdagen opererades jag för hallux valgus. De tjusiga orden står för en hemskt ful knöl på utsidan av stortån som gör att nämnda tå börjar peka mot nästa tå när knölen växer. Jag har haft ont i båda fötterna sen puberteten och det har bara blivit värre med åren.
Efter operationen fick jag ett gips och blev tillsagd att sitta stilla ganska mycket. Detta har lett till att jag har haft massor med tid till att sticka. Jag började med att slutföra några gamla projekt. Alpackatofflor och mössa med tillhörande vantar av Weird and Twisteds art yarn är klara och bilder kommer snart.
Sen inventerade jag bland mina garner. Det börjar bli en hel del snuttar och smånystan nu och jag vill gärna använda allt jag har så först stickade jag ett pannband. Det blev färgglatt och fint! Tänkte anpassa mönstret lite och sticka liknande till tjejerna.

Knäpps med en knapp i nacken och pryder vilket hår som helst!

Jag hittade en hel påse med Drops Fabel-garn också. Bara smånystan förstås. Jag gillar verkligen det garnet och har köpt det i en massa olika färger. På www.garnstudio.com hittade jag mönstret till en cape eller sjal med förkortade varv som verkligen gör det här garnet rättvisa. Jag blandar färgerna hej vilt i mönstret för att få ett kul och användbart resultat.
Men så kom min man in och frågade om jag hade några babymössor av egen ull kvar. Grannarna som fått barnbarn var intresserade. Tyvärr hade jag ingen kvar men jag satte förstås igång direkt med en ny mössa. Kollade lite inspiration på garnstudio men ändrade och hittade på själv så att det blev som jag ville.
Det blev två mössor och jag är mycket nöjd med resultatet. Olivia har fått vara modell och den helrandiga passar henne bra. Den med hjärtat (det liknar tyvärr en spindel mer än ett hjärta...) är lite mindre och passar kanske en bäbis runt halvåret eller lite större.
Vi får se vilken som passar så sparar jag den överblivna till andra spekulanter.



Varmt och gott till småttingar!

Nu ska jag fortsätta med Fabelsjalen!

Underbara weird and twisted!

Igår kväll fick jag ett väldigt trevligt mail från Weird i spinnarduon Weird and Twisted. Läsare av bloggen minns kanske att jag köpte fantastiskt art yarn från dom för ett tag sen. Det var ju dessutom så att det var just min kontakt med Weird som fick mig att starta den här bloggen. Hon skrev att hon nu har gjort ett inlägg om min blogg  som du kan läsa här. Kanske kommer du från deras blogg och har aldrig läst min förut? Välkommen! Och tack snälla Weird för att jag får bli omnämnd i er blogg! (Hoppas att google translate förstår det ;)) Jag känner mig hedrad!

Figaros ull var smutsig men blev fin som tovad.

Idag har jag för första gången provat att tova alpackaull. Det var hur lätt som helst! Jag läste inte på innan utan tog bara lite varmvatten i en plastbytta, lite gulsåpa och hävde ner ullen. Ungefär som vi gjorde på mellanstadiets slöjdlektioner vill jag minnas. Förstod fort att det går åt mycket ull när man tovar. Jag gjorde en liten platta som ska bli en ram till ett skolprojekt som handlar om teknik och naturmaterial. Meningen är att jag ska klippa ut ett hål i mitten så att ullen ramar in en bild. Jag tänkte att femåringen ska få rita en alpacka att sätta in i mitten och de små bollarna ska bli någon form av dekoration. När man tänker på teknik så kommer ofta elektriska prylar eller stora byggnationer först men den som någon gång stickat en tröja eller virkat en sjal kan nog gå i god för att det är mycket teknik, logik och matematik för att få arbetet att bli som man vill.

Här kommer en bild på mitt pågående projekt. En mössa av garnet The Storyteller från Weird and Twisted. Jag skulle egentligen göra ett fint hålmönster på hela mössan men efter några försök att hålla en massa olika maskor i huvudet samtidigt som jag pratade med femåringen och underhöll ettochetthalvt-åringen så gav jag upp. Jag behöver nog lugn och ro för att förstå mig på en sån beskrivning. Det fick bli slätstickning. Garnet blir superläckert när man stickar med det! Det glittrar lite av det som Weird kallar "angelina" som jag tror är någon sorts glittertråd och det blir mjuka övergångar mellan lila, blått och svart med röda stänk här och var. Blir det något över så gör jag nog en rosett och syr fast på sidan. Eller en virkad blomma kanske.

Nu kliar det i fingrarna så jag tror jag blir galen! Jag vill verkligen ha kardor och en spinnrock nu så att jag kan sätta igång och lära mig att spinna. Det vore så bra att kunna göra det själv då vår bekant som spinner åt oss inte har så mycket tid till det och det dessutom kommer att bli väldigt mycket ull  när vi klipper djuren i vår. Åtta högar på ungefär 1,5 kg styck! Jag längtar och önskar att jag hade all tid i världen över för ullen. En fin stickmaskin har vi införskaffat också så nu gäller det att ha garn till den i höst! Måste lära mig hur den fungerar först bara.